Kostchefernas branschförbund tar emot ekonomiskt stöd varje år från livsmedelsindustrin. Är det rimligt? Kostchefer är en yrkesgrupp som främst är kommunalt eller landstingsanställda. Kan Sveriges kostchefers branschförbund ”Kost & Näring” samarbeta med leverantörer och grossister år efter år utan att hamna i en jävsituation? Exempelvis i syfte att diskutera upphandling, delta i föreningsaktiviteter och kurser. Är det brukligt på samma sätt i andra branschförbund också?
Kost & näring har en aktiv dialog i sitt öppna forum i sociala medier. Där uttrycks tankar kring samarbetet med livsmedelsindustrin som levererar barnens skolmat.
"Informationsträffen är över och vi var inte helt överens alla i salen men vi satt tillsammans kostchefer, upphandlare, grossister och producenter och diskuterade och bara det är värt tummen upp".
”Idag ska vi träffa våra tre största grossister. Leveranser, utbyte av varor, upphandling - det finns mycket att prata om”.
”Idag ska vi träffa våra tre största grossister. Leveranser, utbyte av varor, upphandling - det finns mycket att prata om”.
De stora livsmedelsföretagen inbjuds även att delta på förbundets styrelsemöten:
”I ett nyrenoverat konferensplan hos Ledarna har vi haft styrelsemöte idag. Vi började dagen med att träffa våra nya samarbetspartner Danone och Aviko”.
Kostchefer inbjuds även till förkovring av livsmedelsindustrin. Är den ”informationen och kunskapen” vinklad till industrins fördel kan man fråga sig:
"Tarmflora och bakterier; en intressant föreläsning av Danone vår nyaste samarbetspartner. Så spännande!"
Hur påverkar dessa samarbeten när det gäller vad som serveras i skolmaten? Hur påverkar dessa samarbeten kunskapen och inställningen till vissa produkter som används vid kostplanering och kostråd i skolan? Är det möjligt att föreläsningen av Danone är vinklad i sitt innehåll till Danones egen fördel? Är det möjligt att anta att man kan bli mer positivt inställd till exempelvis Danones produkter om man varit på föreläsning med dem som avsändare? Skulle det kunna vara en möjlig effekt?
Förutom Danone sponsrar även dessa livsmedelsföretag branschförbundet:
Arla, Dafgård, Lantmännen Cerealia, Procordia, Unilever Food Solutions, Aviko och Proviva.
Arla, Dafgård, Lantmännen Cerealia, Procordia, Unilever Food Solutions, Aviko och Proviva.
Vid kontakt med kostchefer på olika håll hör jag inte sällan att de ”önskar fler recept från sina leverantörer”. Är det inte kostcheferna, kockarna i skolköken och kökscheferna som avgör hur maten ska tillagas och vilket recept som ska användas? Om inte, finns det stor anledning att anta att recepten de vill ha från leverantörerna innehåller ingredienser från just den leverantör som skapat receptet.
Enligt Kost & Närings årsmötesprotokoll från 2012 beskrivs samarbetet med livsmedelsindustrin så här:
”Syftet med samarbetet är först och främst att Kost & Näring ska kunna påverka utvecklingen av produkter inom storhushållsbranschen. För detta har partners senaste perioden betalat 100 000–175 000 kronor per år, vilket varit ett ovärderligt tillskott i föreningens kassa. I sanningens namn har det varit helt nödvändigt för att föreningen ska kunna ha den verksamhet den har haft de senaste åren”.
Kost & Närings samarbete med industrin har pågått i fem år. Avtalet som skrevs vid starten granskades av två av varandra oberoende jurister innan det sjösattes, och samarbetet har allt sedan dess "rullat på". Några partners har försvunnit, andra har tillkommit. Avtalet ser exakt likadant ut för alla, enligt protokollet.
Inför årsmötet 2012 inkom en motion för att ta upp frågan kring konsekvenser av sponsring och styrelsen uttrycker följande svar: ”I dagens upphandlingar är det hart när omöjligt att ”fuska” sig till ett anbud, utvärderings-verktygen gör att detta är så gott som uteslutet”. Ta del av motionen genom att klicka här.
Livsmedelsindustrin däremot förklarar samarbetet så här:
"Kost & Näring bygger broar mellan bland andra Livsmedelsverket, kostchefer och inte minst livsmedelsindustrin".
Kostchefernas branschförbund Kost & Näring med sina 1200 medlemmar blir ett verktyg för industrin att nå in i våra svenska myndigheter, politiska system och sist men inte minst ut på våra barns tallrikar.
Cecilia Blidö
Mer i ämnet: